Fackföreningsrörelsen accepterar inte att man sätter en prislapp på människovärdet, konstaterar JHL:s ordförande Päivi Niemi-Laine i Motiivi 4/2018.
Regeringen Sipiläs sista ramförhandlingar är över. Regeringens sista prestation före det kommande riksdagsvalet var att öka osäkerheten i arbetslivet. Under den innevarande regeringsperioden har arbetstagarna fått nöja sig med piska i stället för morot. I ramförhandlingarna beslöt regeringen att underlätta uppsägning av personliga skäl och användning av ogrundade visstidsavtal. Med sina tidigare åtgärder har regeringen ökat långtidsarbetslösas visstidsanställningar, förkortat arbetsgivarnas återanställningsskyldighet och förlängt prövotiden.
Man kan bara undra hur en regering kan trampa på medborgarnas och arbetstagarnas grundläggande rättigheter. Man kan på goda grunder anta att grundlagen är helig. I grundlagens 6 § föreskrivs om jämställdhet. Enligt paragrafen är alla lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Regeringen kör fräckt över skyddet mot åldersdiskriminering. Fackföreningsrörelsen accepterar inte att man sätter en prislapp på människovärdet.
Regeringens handlingar leder till en hårdare samhällsatmosfär. Aktiveringsmodellens nedskärningar i arbetslösas utkomst är färskt i minnet. Om man inte har fått arbete, sjunker utkomstskyddet, och det kan man inget göra åt. Kom ihåg att alla inte har en möjlighet att få arbete. Att bli stämplad som lat ökar illamåendet och inverkar negativt på hälsan. Jag antar att detta inte är regeringens mål.
Regeringens förmåga att köra huvudet i väggen är häpnadsväckande. Fackföreningsrörelsen tas inte med i att utveckla arbetsmarknaden, arbetslivet eller utkomstskyddet, trots att samarbete skulle skapa konstruktiva och långverkande reformer. Regeringen har valt stridsvägen. En röst åt de arbetslösa-manifestationen på Senatstorget torde inte bli den sista i sitt slag, det blir hårdare tag på bägge sidorna. Det är orättvist att eftergifterna i konkurrenskraftsavtalet inte räcker. Oberoende av vilket politiskt spel man spelar, lönar det sig aldrig att förnedra motparten. Men regeringen struntar i spelteorin. Förtrycket fortsätter.
Nu är det dags att lägga upp en plan för att ta hem vinsten i riksdagsvalet nästa vår. Det är viktigt att fackfolket noga bekantar sig med de olika partiernas valprogram och ger sin röst åt ett parti som stöder arbetslivet. Om vi vill vinna, är det viktigt att våra teman avgör valet. Proteströster till partier som inte stöder arbetstagarna leder endast till situationer som vi nu befinner oss i. En ulv är alltid en ulv – också i fårakläder.